Jag har alltid vaknat först, som barn och i alla förhållanden. Eller alltid men 97% av dagarna. Jag älskar den stunden på morgonen när man kan bara ligga i sängen, läsa, springa eller göra precis vad man känner för. Det är som bonustid, tid som inte egentligen räknas.

I morse vaknade jag bredvid pojkvän och bonusson i dubbelsängen och smög ljudlöst upp ur sängen. Klockan var bara 7:15 och jag vad hade minst 1:30 h innan de skulle vakna. Jag tog på baddräkten och promenerade ner till havet. Tog med kaffemugg och handduk. Morgonen var het, solen stod redan högt på himlen trots att klockan bara var närmare 08:00. Det var tomt på stranden, förutom några enstaka joggare. Trots att jag egentligen är vad man skulle kalla en badkruka dök jag i direkt. Det kristallklara vattnet lockade med sitt glitter och jag verkligen längtade efter att känna det svala salta vattnet mot huden som var klibbigt svettig och sandig av vinden.

Jag simmade ut och in igen, det var helt igenom ljuvligt. Sen promenerade jag hem till hotellet och väckte killarna. Imorgon ska jag göra prick likadant. Älskar att vakna först och få en alldeles egen liten stund.