Såhär harmonisk vill jag känna mig. Inte panik.
Ni vet när Madicken är sjuk och missar en utflykt med skolan? Hon ligger hemma i sin säng och kollar på klockan och ser att nu går tåget minsann och alla är där, utom hon. Jag tänker ofta på den scenen för jag känner igen mig så i den, jag HATAR att missa saker. Ikväll är det ett jätteroligt event på Bonnier, alla vi som bloggar på Bonnier är inbjudna. Jag ser på på instastories att ALLA är där, och har superkul. Det ser så härligt ut! Jag har haft datumet i kalendern i veckor men så idag krashade jag.
Jag var seg i morse, och det har bara blivit värre. Jätteont i halsen, svettas och fryser om vartannat och är extremt trött. Jag vill gå på eventet, ta en ipren eller alvedon och ge mig iväg. Men det är ju inte särskilt snyggt gjort, för är jag sjuk så smittar jag ju. Sen orkar jag inte heller. Men jag känner mig så nere av att missa en kul tillställning. Och så får jag dåligt samvete gentemot Bonnier som ordnat så schysst fest för oss så är jag inte där. Men det är ju inget jag kan hjälpa. Fast det känns så trist ändå.
Är ni bra på att vara sjuka? Hur hanterar man det dåliga samvetet om man måste sjukanmäla sig? Det är faktiskt det som är värst, de där samvetet. Sen är det ju tråkigt att missa kul grejer men det kommer ju fler tåg på just den biten.
Inte jag idag. Men hade velat vara jag idag.