Igår berättade jag om min frukostlöfte här på bloggen. Jag har nu levt med frukost, lunch, middag varje dag utan slarv och stress i 5 dagar och mår så bra av det. Är lite sådär jobbigt ”nyfrälst” och ska förklara för alla hur bra det är. Igår när jag sov hos min pojkvän så skulle jag berätta detta, om hur vi faktiskt ska gå upp imorgon i så god tid att vi kan äta frukost för det är så härligt. Efter en lång monolog från min sida sa han ”Jessica det är ungefär så de flesta lever, de äter frukost, lunch och middag det är inte så att du uppfunnit hjulet”. Jag bröt ihop av skratt. Jag har levt så slarvigt senaste åren, med ett ”ska bara”-tänk som gjort att jag ruckat på alla rutiner och skjutit på allt som handlar om att ta det lite piano att jag lixom glömt vad det ger att sitta ner och äta en frukost. En helt vanlig dag.
Läste Maria Sognefors (amelias chefredaktör) krönika härom månaden om att det är nagellack på hennes växelspak i bilen för att hon målar när hon kör och kände mig så träffad och motiverad att bryta det. Precis som Maria också skrev att hon var. Det räcker med effektivitet nu, jag gör en sak i taget och slår vad att jag i slutändan kommer få mer tid.
Nu kom jag hem på morgonen och min granne Linda hade blivit så pepp hon med på att skapa bättre rutiner att hon gjort flera flaskor ingefärsshots och lämnat en flaska i min kyl. Så himla fint!
Här hittar ni hennes recept.
Nu känner jag mig ännu mer peppad och ska göra dadelbollar och lämna i hennes kyl idag. Som en överraskning. Pay it forward är en bra grej!